leosmorsa

idag har vi varit nere på stan och köpt lite julpynt :). ja, jag vet att det är långt kvar tills jag får sätta upp detta men det kändes bra ändå att få lite tidig julkänsla! köpte ett par nya gardiner med, men jag vet inte om det passade så bra, kanske blev lite tantvarning över dem, vi får helt enkelt se vad gubben säger när han kommer in. observera att han kommer säkert inte ens se att jag satt upp dem ännu :P. ni vet ju karlar...*suck*. väl nere på stan köpte vi också gravljus som vi ställde i minneslunden, så vi har också tänkt på våra avlidna släktingar, det kändes lite sorgligt i hjärtat. lite kuriosa; man trodde att de döda i samband med sommarens slut och vinterns början återvände hem och behövde vägledas med ljus och eldar, vilket lever kvar i den moderna seden att tända ljus, smycka och vaka över anhörigas gravar för dem som inte visste det. lite besviken är jag ändå att det inte har varit några skitungar här som gjort "bus eller godis"! jag sa till mattias att vi måste köpa godis som vi kan ge till dessa om de ringer på dörren, han kontrade med att tala om att vi har en stor fruktkorg hemma minsann och att ungar äter ju så mycket godis ändå. då slog det mig hur lik han är min kära tjocke far, för samma sak hände faktiskt för många herrans år sedan då det kom påskakärringar och knackade på dörren på kungsforsvägen 62. dessa barn hade ju förväntat sid en stor näve med godis, men farsan HAN skulle minsann inte låta barnen besudla sina nya mjölktänder med hål, så han smög ned ett äpple till varje unge som kom förbi. sen stod han i fönstret och gottade sig åt barnens besvikelse när det kikade ned i påsen och till sin fasa såg inget mindre än, ja just det, ett äpple! han är inte så rå som det låter, måste ju tillägga då att han har diabetes och köper aldrig godis så då fattar ni nog varför han la dit ett äpple.

nu när vi ändå är inne på farsan kan jag ju tala om att han har avlivat katten litil. den katten måste nog ha blivit över hundra år! nja kanske inte direkt hundra men nästintill, och mer seglivad katt än så kommer nog aldrig att finnas. han hade ju en till katt för några år sedan och den katten hette nisse, vilket radarpar de var, nisse och farsan. tror att det var med sorg i hjärtat när han var tvungen att ta bort honom då han hade blivit attackerad av något vildt djur. han kom bara hem och sa "nisse är dö". denna gången var det nog mer en befrielse när den andra katten togs bort, för det enda han sa var "nu djävlar ska jag int skaffa nå mer djyr" (med finsk brytning). och jag vet att han inte kommer det heller, farsan är nog en av de mer bestämda karlarna som går att hitta, eller så är det hans finska påbrå som gjört(?).

nu till mer viktigare saker, lillskrutten vaknar...